Terror-Inez äventyr och funderingar...
Tisdag den 30 mars

Ett litet livstecken...

Ja, nu är det ju så länge sedan som jag tog mig tid att skriva så egentligen skulle jag väl ha presenterat mig och sedan ställt mig i skamvrån...
Trots att jag fått flera uppmaningar att skriva så har jag tyvärr inte tagit mig i kragen och satt min livliga kropp framför datorn, men idag gör jag ett försök i alla fall...

Vad har hänt under min frånvaro på nätet då?
Kan väl börja med att tala om att jag fortfarande kämpar för att alla här hemma ska inse att allt skulle fungera bättre på alla vis om jag fick styra och ställa,
men som alltid så är det ju delade åsikter om detta...
Har börjat att försöka överrösta 2-bentingarna när jag tycker att dom är alldeles för trista och bara surrar med sig själva hela tiden och det gör jag riktigt bra om jag får säga det själv alltså...  
Att sedan matte inte uppskattar att jag gör ljud ifrån mig när hon tror att det är bara hon som ska surra hela tiden kunde ni väl räkna ut själva...
Men hon lär väl sig kanske hon också...

Gris-Tjyven "Jocke" har jag till en viss del lyckats förändra, man är ju tjej uti klorna och svans-spetsen så det fattas bara annat...
Minst två gånger per år så brukar han i alla fall tjata och påtala för mig att jag är den vackraste Bouvier-damen i hela detta avlånga land, kanske ni kan räkna ut själva när det är...

Sedan har vi ju den där Lill-Grisen "Tezzla"...
Hon är fortfarande mycket bra att ha då man fortfarande kan få henne att fixa fram något gott när inte vår snåla matte eller någon av de där hussarna är i närheten...
Det enda som jag kan klaga på när det gäller henne är att hon inte vill leka alla gånger som jag anser att det är just den aktiviteten som hon och jag ska ägna vår tid åt just den stunden...
Hon kan bli lika sur som en uppretad grävling när jag i förbifarten bara råkar klappa till henne med tassen när hon anser sig behöva sova sin skönhetssömn...
Ja, den skönhetssömnen skulle ju annars bli längre än Törnrosas är jag rädd...
Nu kan jag ju inte säga det så högt för tydligen finns det några mystiska 2-bentingar som anser att "Tezzla" är en mycket vacker dam...
Hon kom nämligen hem med både en massa rosetter, pokaler och en massa annat trams när hon var på skönhetsturne, inte förstår jag hur detta kunde ske då hon fortfarande har fel färg och är helt avsaknad av skägg...
Ja, ja...
Dom visste väl inte bättre och jag fick ju inte springa i samma ring som hon. Hade jag fått det så hade säkert de där rosetterna och pokalerna hamnat där de skulle, alltså i min rosett-samling och på min pokalhylla!

När vi ändå är inne på det här med rosetter och pokaler så kan jag ju passa på att tala om att oavsett vad 2-bentingarna skriver på sina hemsidor så har jag en jättestor pokal, en jättestor rosett och en plakett-tavla här hemma där det står att jag "Terror-Inez" blev Bästa Svenskfödda Bouviertik-09 på Svenska Bouvierspecialen i Degerfors!
Jag skriver detta då det är en annan Bouvier-tik som tydligen anser att det är hon som blev det och använder det som reklam för att framhäva sig själv kanske, vad vet jag...

Som om inte detta skulle vara nog så blev jag utsedd till Årets Utställnings Bouvier/Tikar-09 och fick ännu en pokal i min samling!!!

Ja, skryter ingen annan om mig så får jag väl göra detta själv!
(Visserligen lite svårt att göra detta då man är en sådan snäll och ödmjuk dam som jag!!!)  

Annars så händet det väl inte så mycket här uppe i det snörika Norrland...
Matte och stor-husse jobbar för att kunna köpa in den där tråkiga hundmaten till oss 4-bentingar, även om både jag, Gris-Tjyven och Lill-Grisen försöker få dem att förstå att det finns godare saker man kan äta än detta...

Mellan-husse håller fortfarande på och kämpar för att få sitta på bestämmarsätet i bilen, tydligen så höll han på att ge upp för jag hörde att matte och
stor-husse grälade på honom om detta för ett tag sedan...
Jag har ju åkt med honom ett antal gånger och nu törs jag ju till och med sova lite under tiden, så om han äter lite mer flingor till frukost så kanske det där körkortet snart ramlar ut ur flingpaketet!!!

Lill-husse...
Ja, vad ska jag säga om honom???
Han har fullt upp med att åka bräda och flirta med
2-benta tjejer...
Inte för att jag förstår varför 2-benta tjejer skulle vara bättre än 4-benta...
Kanske kommer han på bättre tankar???

Nej, nu ska jag ta och försöka hitta på något skoj!
Kanske kan jag få matte att följa med ut en sväng, finns ju så mycket intressant att inspektera nu när 
Snö-Tjyven är här och tjyvar snön... 
Han tappar ju en massa intressanta saker som man kan försöka att bära in eller åtminstone leka med...
Kanske kan jag få Lill-Grisen som sällskap, då händer det alltid något intressant!


Många kramar från en rastlös och snygg
"Terror-Inez" !!!!!
 

0nsdag den 28 Januari

Här har det hänt grejer...

Jag kan väl börja med att tala om att jag överlevde både julen och det nya året...
Sedan kan jag med stolthet tala om att jag lyckats slå hål på den där myten om att det bara är snälla barn och hundar som får julklappar av tomten...
Jag fick nämligen flera paket av tomten, ha, ha...
I övrigt så firade vår familj julen tillsammans med tant Billha och hennes matte.
För er som inte vet vilka det är så kan jag informera er om att dessa är mattes mamma och min och
Gris-Tjyvens kompis Weiland's Billha.
Dom båda är båda två trevliga varelser...

Mattes mamma är den perfekta hundägaren i mina ögon. Hon gör precis allt man vill att hon ska göra och inte behöver man tjata på henne för att det ska ske på en gång heller.
Nej, säger jag till om att jag vill ha en smörgås när hon äter sin frukost så ger hon mig genast den smörgås som hon har i handen och tänkte äta upp själv.
Henne är det inget tjafsande med, synd att detta inte nedärvdes till min matte...
Billha är också en bra kompis och förebild om ni frågar mig i alla fall...
Vi har nämligen många gemensamma intressen bla tycker hon också att den mat som de 2-benta äter är den bästa maten som man kan få och hon jobbar liksom jag flitigt med att få alla 2-benta att inse detta...
Nu har ju hon vissa fördelar som inte jag har då hon har en mer förstående matte än jag, men Billha har lovat att ge mig några matnyttiga tips som tydligen ska ge en livslång avkastning och det ser jag framemot...

Nu är ju julhelgen över och det nya året har startat.
Billha och hennes matte har sedan ett bra tag tillbaka farit hem till Jämtland.
Här hemma så har livet återgått till vardag.
Lill-husse och Mellan-husse åker till skolan.
Matte och Stor-husse åker till sina jobb med jämna mellanrum, allt för att ha råd att köpa den där tråkiga hundmaten som dom köper i stora säckar.
Om jag bara fick dom att inse att både jag och
Gris-Tjyven kan äta samma mat som dom och små hussarna så kanske dom kunde vara hemma lite mer och inte skulle de behöva gnälla på att vår mat blivit lite dyrare sedan det nya året börjat...
Tror att jag ska kontakta Billha för att få lite tips...

För ett tag sedan så fick vi en ny familjemedlem...
Hon heter Tess och är en trevlig bekantskap även om hon inte är av den förnäma rasen Bouvier des Flandres som jag och Gris-Tjyven tillhör...
Hon ser lite konstig ut då hon saknar både skägg och mustasch, men ska jag vara helt ärlig så tror jag att hon skulle se ännu konstigare ut om hon hade skägg och mustasch...
Hon är mindre än mig, hon har fel färg och så dåligt med päls att hon måste ha jacka på sig om det är kallt ute...
Det där med jackan tyckte både jag och Gris-Tjyven var larvigt från början men nu har vi kommit på andra tankar...
Busar man med Tess så har man ingen chans att hålla fast henne om hon inte har den där jackan på sig...
Hon är hal som en ål och kan vända på en
gammaldax fem-öring och då har vi insett fördelarna med den där jackan, man kan nämligen bita tag i den och resultatet som blir är att hon inte kommer någonstans, ha, ha...

En annan sak som är bra med Tess är att hon är fenomenal att bryta sig in överallt...
Jag behöver bara tala om för henne att matte och Stor-Husse lämnat en skål med chips på bordet i
TV-rummet och vips så travar Tess ut i hallen och bryter med hjälp av sin fantastiska nos bort grinden...
Själv kan jag oskyldigt sitta bredvid matte och vänta inne i köket, är då matte upptagen med något viktigt och inte hör när grinden åker i golvet så förflyttar jag mig snabbt till TV-rummet och hjälper Tess med att äta upp de fantastiskt goda chipsen som nu ligger utspridda över golvet...
Hon är så hjälpsam den där Tess och jag har redan upptäckt att vi kompletterar varandra riktigt bra.
Jag presenterar en ide för henne och hon utför jobbet, när jobbet väl är utfört så delar vi bytet!
Kommer någon på henne så är det ju hon som får skulden och jag är fortfarande lika snäll och oskyldig som vanligt, ha, ha...

Nej, nu har jag inte tid att sitta vid datorn längre för jag hör att Tess krafsar på en dörr,
det kanske vankas något ätbart...


Många nöjda kramar från Terror-Inez!!!

Onsdagen den 26 november

Tiden går fort när man är stor...

Ja, som rubriken är skriven så förstår ni kanske varför det är så glest mellan mina sittningar vid datorn...

Jag har på senare tid fått ganska mycket att
 fundera  på och sysselsätta mig med...

Att jag också fyllt 1 år har ju inte heller gått någon obemärkt förbi, eller???

Mitt huvud är fullt av idéer och som ni tidigare har läst och förhoppningsvis förstått, så tar det ju tyvärr även en hel del onödig tid för dom som jag delar hus med att förstå att om dom bara gjorde som jag ville med en gång så skulle vi allihopa få så mycket tid till annat! 
Men nu är det ju som det är med den biten...
Gris-Tjyven har i alla fall börjat fatta galoppen, även om det går lite trögt...
Han har blivit lite lättare att handskas med sedan han upptäckte hur stor jag blivit...
Tror att han blivit charmad av min vuxen-parfym och mitt vackra yttre...
Jag har nämligen sedan en tid tillbaka börjat att förstå att man har många fördelar av att vara sådär söt och vacker som bara jag kan vara...
Använder man rätt teknik så kan man få både Gris-Tjyven och hussarna dit man vill...
Matte då?
Nja...
Ibland går det och det är ju det som räknas, eller???

Min gammel-matte eller om vi ska kalla henne mormor/farmor ringde hem till oss för ett tag sedan och talade om att husfriden tagit slut hemma hos dom...
Tydligen hade min mamma och pappa lekt den där "knuffa-på-leken" som inte jag och mina kavaljerer får leka än på något år...
Resultatet av mamma och pappas lek blev ett helt gäng med "Små-Terrorister", närmare bestämt 
en lillasyster och sex små-bröder...
Förhoppningarna är väl att mina små-syskon ska bli lika vackra och smarta som mig,men det återstår
ju att se...

Det går ju alltid att göra kopior av det som är bra, men det är svårt att få dem att bli bättre
än originalet...
Eller är det så att man först måste chansa för att sedan göra om det hela mer noggrant...
Ja, det lär jag väl få erfara i framtiden...
Men med handen på hjärtat så skulle jag tycka att det skulle vara väldans pinsamt om min lillasyster skulle spöa mig i utställningsringen...
Tror faktiskt att jag får försöka prata lite med henne och få henne att förstå att man måste respektera sin storasyster och inte stå ivägen för hennes framgångar...
Fattar hon inte vinken får jag väl försöka frisera henne lite på egen hand när vi träffas...
Hon lär ju knappast kunna vinna om jag gnager bort hennes skägg eller kanske gör henne totalt
hårlös fläckvis...
Ja, jag ska nog fundera ut något om jag får höra att hon börjar bli lika vacker som mig... 
Hur det blir med mina små-bröder överlämnar jag till min bror "Anton-Fjanton"...
Om han har tid förstås???
Hörde nämligen att han fullt upp med att jaga
"Katt-kotletter"...

Hur det är här i övrigt???
Jo,tack...
Jag har ju som jag skrev i början lite svårt att få tiden att räcka till...
Har faktiskt det ganska jobbigt med att försöka lista ut varför "Snö-Tjyven" helt plötsligt fått för sig att lämna tillbaka allt det där vita som han stal från våran gård i våras och nu istället inriktat sig på att tjyva både allt det varma och sköna vädret och det vackra gröna på både träden och marken...
Fattar noll, även om jag kan erkänna att det där vita gör mig helt vild och ganska lycklig...
Man kan göra så mycket mer av det vita, kalla  än av det varma gröna...
I det vita, kalla så kan man rulla sig och få hela kroppen i lagom temperatur...
I det vita, kalla så kan man släcka törsten utan att behöva leta upp ett vattenhål...
I det vita, kalla kan man lättare smyga på
"Gris-Tjyven"...
Han blir nämligen både helt blind och döv när han har hittat det perfekta rullstället...
Det är så kul att smyga riktigt nära honom och sedan göra ett perfekt Bouvier-hopp och landa mitt uppe på honom...
Kanske kan ni förstå hur han reagerar...
Det är så jädrans roligt när han hoppar rakt upp och vrålar...
Han är ju lite dum så det tar ju en liten stund innan han har fattat vad som hänt...
Men när väl poletten trillat ner så kastar han sig efter mig och då blir det till att springa häcken av sig om man inte vill bli nedtryckt i det vita, kalla!!!
Vi har så jädrans kul ute i det vita, kalla!!!
Synd bara att matte inte tycker att det är lika kul när vi kommer in och ser ut som två Is-björnar...

Många vita och kalla Bouvier-kramar från
"Terror-Inez!!!!


Tisdag den 7 Oktober

Vad sjöng egentligen Romeo för sin Julia ???

Att jag blivit stor det vet ni ju vid det här laget, även om jag säkert vuxit lite till sedan jag skrev sist...
Det har hänt lite andra grejer som också fått både mig och omgivningen att inse att jag nu blivit stora damen...

Hade Mat-Thyra funnits här hemma så kanske jag hade fattat detta lite bättre, men nu fick jag försöka förstå vad matte försökte förklara och som ni vet så är ju det inte det lättaste alla gånger...

Helt plötsligt blev jag så trött, ville bara sova.
Magen värkte, jag ville inte äta och jag kände mig kissnödig hela tiden...
Sov jag inte så ville jag vara ute så mycket det bara gick, vågade inget annat då jag var rädd att göra som endast småvalparna gör (kissa på golvet...)
Gris-Tjyven var nog lite orolig...
Han försökte tvätta mina öron stup i kvarten, försökte att få mig att leka en ny sorts lek som verkade vara ganska intressant stundvis men tydligen en lek som inte matte gillade... 
Vi kan kalla den "knuffa-på-leken" ifall det är någon känslig individ som läser detta...
Denna lek är det inte bara Gris-Tjyven som kan...
Nej, både "Eddie" och "Nemo" kan den leken också...
Ja, och inte fick jag leka den leken med någon av dom heller...
Nej, matte talade med en bestämd klang i rösten om att sådana lekar kanske vi fick ägna oss åt när jag blivit lite större ???
Men det var ju nu som vi ville leka den leken, inte om hundra år !!!

Gris-Tjyven fick flytta in i "tortyr-rummet", inte för att han uppskattade det och det gjorde ingen annan heller...
Nej, för när han bodde där inne så hade han så tråkigt att han bestämde sig för att försöka att kvala in till den där såpan som går på TV, IDOL heter det visst...
Många olika sånger försökte han att sjunga och
ganska snabbt så blev vi övriga familjemedlemmar till 100% överens om att han inte ens skulle platsa i doa-kören bakom Eilert Pilarm...
Kanske skulle hans (o)begåvning kunna ge honom ett  jobb som mistlur i någon av fyrarna här i Höga kusten eller om sanningen ska fram så på slutet av sitt boende i "tortyr-rummet" så hade hans givna jobb varit som "Hesa-Fredrik" inom det militära...



Nu har livet återgått till en någotsånär vardag och Gris-Tjyven har som tur är gett upp sin dröm om att bli IDOL-08, min aptit på livet har kommit till baka och vi 4-benta kamrater har bestämt oss för att vara min matte till viljes denna gång, vi väntar lite med att leka "knuffa-på-leken"...


Många Bouvierkramar från en STOR
"Terror-Inez" !!!!






Tisdag den 16 September

Livet är konstigt...

Det där med att bestämma är väl en sak, att få bestämma är en helt annan sak...
Att sedan få de andra att inse att JAG bestämmer, det är ett stort problem som jag har att brottas med...

Nu är det konstiga saker som har hänt hemma i vårt hus, en sak är att jag har blivit stora damen!!!
Ja, nu kan ju alla som har ögonen rätt inställda se att jag vuxit och inte är en sådandär liten skit längre.
Matte kunde med hjälp av en konstig trä-pinne konstatera att jag nu är hela 60 cm över havet samt att hon även konstaterade att jag var 60 cm lång...
En alldeles perfekt storlek på min kropp för att jag ska kunna sitta på en köksstol bredvid husse när vi dricker vårt morgonkaffe...

Vi som är stora och bestämmer dricker ju kaffe! Husse föredrar sitt svart och det tror jag beror på att han har ljust hår...
Jag som är nästan svart i håret vill ha både mjölk och socker i mitt...
Matte då???
Ja, hon är ju lite fåfäng och färgar sitt hår ibland och tror som bekant att det är hon som är högsta hönset här hemma, tror att det är hon som bestämmer över oss alla...
Hon dricker INTE kaffe, nej hon fjantar på med att dricka Te...
Då kanske ni fattar hur dum hon egentligen är, men eftersom att jag och husse vet vilka som verkligen bestämmer här hemma (Han över matte, mellan- och lill-husse och jag över allihopa!) så låter vi henne tro att det är hennes ord som gäller och att det är gott att dricka Te, för vi vet ju bäst!
Jag och husse alltså!!!

Jag har på senare tid upptäkt att det finns många fördelar med att hålla sig i närheten av
stor-husse...
Vi vet ju tillsammans hur allt fungerar bakom kulisserna i vårt hus...
Att han sedan inte är lika svårövertalad som matte när det gäller smakbitar av mat, godis eller annat intressant gör ju inte heller saken sämre...
När husse säger det där tråkiga ordet NEJ, så vet jag ju att om man väntar en liten stund och kanske gör lite konster så kommer han på att han sa fel och att jag tex får smaka på hans smörgås eller dyl.
Inte alls som när matte säger det där tråkiga ordet NEJ, då vet man att det bara är att ge upp, det lönar inte att försöka varesig tjata eller göra några väl inövade konster...

Sedan är det som ni säkert redan vet att allas vår Mat-Thyra har flyttat till sin mamma i himlen, snyft...
Det är inte så kul här hemma nu...
Alla vi är så ledsna och jag förstår inte varför hon måste flytta ifrån oss...
Vem ska nu hjälpa mig att terrorisera Gris-Tjyven och lära mig allt som en stor flicka måste kunna för att klara sig här ute i den stora världen???
Det finns så mycket som jag inte hann fråga
Mat-Thyra om, sådana grejer som bara vi tikar kan förstå och förklara för varandra.
Grejer som inte Gris-Tjyven har en aning om...
Snälla Mat-Thyra kan du inte flytta hem till oss igen, vi saknar dig så...
Det känns så tomt och konstigt när du inte är här...
Du skulle behöva komma hit och tala om för
Gris-Tjyven att det är jag som är bestämmer nu, jag försöker få honom att förstå det men han bara fnyser åt mig.
 Han visar mig ingen respekt alls!
Jag försöker ta i med hårdhandskarna men han bara tittar på mig och flinar, ruskar på sig och inbjuder mig till lek...
Hur ska detta gå???



Kramar från en mycket konfunderad "Terror-Inez"...



  

Torsdag den 28 Augusti

Det är jobbigt att bestämma...

Att försöka anpassa sig efter torrbollarnas egna regler är inte det lättaste när man har egna idéer hur saker och ting skall vara, för att inte tala om de regler och konstiga idéer som dyker upp hos min matte och de tre hussarna...
Har stora funderingar på att antingen försöka mig på en sådan där strejk eller kanske göra som den där gubben som före min födelse bodde i en papplåda på ett torg för att få omgivningen att inse att livet var bra orättvist.
Fast bo i en pappkartong i detta regnväder är väl kanske ingen hit det heller...
Ja, ja...
Kommer nog på något som ska göra att samtliga av familjens innevånare äntligen ska inse vem som slutligen bestämmer i vårt hus!!!

För att ni ska förstå hur bedrövligt jag har det så ska ni få ett exempel och ni ska noga lägga på minnet hur det hela slutade. Ingen ska nämligen kunna komma och påstå att man inte får som man vill, det är ju bara att inte ger upp...

Det var för några veckor sedan, då det var varmt som i en sådandär bastu...
Matte och mellan-husse skulle ut och rasta bilen, det gör dom ganska ofta nu då mellan-husse ska försöka få matte att inse att bestämmarsätet vid ratten ska tillhöra honom och tydligen kan man så småningom få ett kort på det också. Inte för att jag förstår hur mellan-husse kan vara så dum att han tror att han kan bestämma över matte...  Kan inte jag, så kan definitivt inte han, eller kanske jag ska skriva följande; Han ska inte tro att han kan bestämma över matte bara för att jag kan det...
Men i alla fall så bestämde mellan-husse och matte att vi skulle åka upp till våran egen lilla sjö i skogen för att bada. En jätte kulig ide tyckte vi alla 4-benta!
Väl uppe vid vår lilla sjö så skuttade vi ut ur bilen och ned i det härligt svala vattnet.
Vi simmade, busade och njöt för fullt!
Men tiden går fort när man har kuligt...
Helt plötsligt så ropade matte på oss 4-benta och tiden i det sköna vattnet var tydligen slut, trodde hon i alla fall...
Gris-tjyven och Mat-Thyra dom är ju lika dumma som alltid och sprang på direkten upp till matte och den väntande varma bilen, bara för att göra matte till viljes...
Jag som är förståndigare och en mycket klok flicka stannade kvar i vattnet...
Jag kom på att det fortfarande låg pinnar kvar ute i vattnet och där kan de ju inte ligga och skräpa. Inte vill väl fiskarna simma bland en massa träpinnar heller... Jag koncentrerade mig till fullo med detta ihopsamlande och brydde mig således inte om att både matte och mellan-husse arga stod på stranden och ropade på mig...
Nej, jag simmade, kånkade på pinnar och hade det allmänt trevligt i min ensamhet...
Vid något tillfälle så hörde jag att bilen startade och såg i ögonvrån att bakändan på bilen sakta försvann mellan träden...
Jag stannade upp i mitt arbete och konstaterade att det nu blivit riktigt lugnt och skönt...
Ingen arg matte eller mellan-husse som stod och ropade sig hesa, inga torrbollar som gjorde anspråk på någon av mina pinnar...
Jag erkänner INTE att jag efter ett tag blev lite orolig och travade upp dit där bilen stått parkerad och stod där ensam och ynklig i stora skogen...
Nej, för när jag stod där så hörde jag Mat-Thyra beklaga sig och att matte och mellan-husse tisslade och tasslade i bilen. Dom trodde att jag inte skulle se eller höra dom, men tji fick dom allt...
Vad jag gjorde???
Jo, jag gick ner till vattnet igen för att slutföra mitt arbete med pinnarna...
Vad som hände sedan ska jag inte skriva om, men jag kan i alla fall berätta att matte nog fick ta sig en rejäl funderare på vem av oss som egentligen bestämmer och vem av oss som har det lugnaste temperamentet...
I detta fall så kan jag avslöja att idag var det JAG SOM BESTÄMDE OCH ATT DET VAR JAG SOM HADE DET LUGNASTE TEMPERAMENTET!!!

Ha, ha vad jag är glad att matte äntligen börjar att fatta hur det ska vara!!!


Många nöjda kramar från "Terror-Inez" !!!

Måndagen den 7 Juli

Livet är ett enda stort äventyr!!!!

Jag vet att det var ett tag sedan jag skrev, hoppas att ni förlåter mig...
Anledningen till detta har INTE varit att jag gått och blivit en snäll och mesig knähund, snarare tvärt om...

Kan väl börja med att berätta om när jag, Gris-Tjyven, mellan-husse och matte flyttade med Anette, Mikaela och Nemo till Frövi...
Inte för alltid, bara över helgen men med tanke på hur mycket packning som vi hade i bilen så skulle vi nog ha kunnat bo där väldans länge...
Det var nog tur att Mat-Thyra skulle stanna hemma med stor och lill-husse, samt att Eddie stannade hemma hos sin mellan matte...
Ja, annars hade vi nog behövt en hel lastbil (fast ska jag vara helt ärlig så hade vi nog behövt det nu också...) Det var nämligen grejer över allt, i lådan på biltaket var det proppfullt och i baksätet där mellan-husse och Mikaela satt var det inte mycket plats över heller. Gris-Tjyven klagade också trots att han bara hade en enda väska i en bur som han endast delade med sitt stora skägg och sitt egoistiska sinne, annat var det för mig och Nemo...
Vi fick minsann dela bur och var tvungna att ligga på varandra när vi skulle busa!!!
Vi tjafsade och busade hela vägen från Kramfors till Frövi!!!
Huvva vad kul vi hade i vår egen lilla kupé, även om de andra i bilen inte uppskattade våra försök till lek lika mycket som vi...

Väl framme på campingen så fick vi vår stuga och vips så var 4 av 5 stugor, 2 husvagnar och 1 husbil fyllda av likasinnade skäggiga varelser samt tvåbenta koppelhållare...
Vid närmare granskning så upptäckte jag att det var hela tjocka släkten som samlats...
Min pappa, min bror, Nemos mamma, bröder och en syster, Gris-Tjyvens pappa och syster, halvsyskon och en del andra skäggiga typer som säkerligen var släkt med oss också om vi studerat deras släkt-träd...
Visserligen blev det ett herrans liv när våra hussar och mattar skulle kramas och försöka överrösta varandra då de möttes, men inte gick det så vilt till som en viss Tysk försökte få Camping ägarkvinnan att inse, det kan vi skäggiga varelser intyga inför vår herre om det skulle behövas...
Annat var det med oss fyrbenta varelser, vi var minsann tysta och snälla som små möss, eller???
Ja, ja...
Vi får väl hoppas att Tysken med familj hittade den Svenska-sommaridyllen på en annan Camping...

Varför nu detta campande???
Jo, detta gjordes bara för att våra tvåbenta koppelhållare ville ha bevis för att vi i vår släkt är de snyggaste och bästa Bouviererna i Sverige!!!
Låter skrytsamt, MEN DET ÄR HELT RIKTIGT OCH SANT!!!
Tror ni mig inte så tycker jag att ni ska granska resultatlistan för AfBf's rasspecial på klubbens hemsida, för hittar ni inte oss där bland topp-resultaten så vet inte jag vart ni varit inne och läst...
Det var tur att gammel-matte och gammel-husse hade tagit med husvagnen så att de kunde få plats med alla priser som vi vann åt dem!!!
Ska jag vara ärligare än ärligast så vann vi allt som gick att vinna...
Nja...
Med en liten tår i ögat och att mitt självförtroende fick sig en liten törn så erkänner jag här och nu att jag endast blev BIM-valp...
Det var nämligen en liten gullig 4-6 månaders hanvalp som helt fräckt knyckte BIR-valp's priset mitt framför ögonen på mig och det värsta med det var att vi inte ens var släkt...
Nej, han hette Jatko's Moments of Combat och kom från June Jatko!
Söt var han och även om det svider i mitt egoistiska hjärta så var han en värdig vinnare... (Puss på nosen till dig och din matte!!!)

Nej, nu måste jag tyvärr sluta skriva för denna gång. Matte ska iväg och tjäna pengar till vårt uppehälle...
Ska försöka skriva lite oftare nu för jag har hört ryktas om att ni som läser detta tror att jag blivit snäll och tråkig på gamla dar och det ryktet måste jag ju tvätta bort...

Ha en skön dag, det ska jag!!!


Onsdag den 4 Juni

Igår kväll var jag med om något ruskigt...

Det är ju så i min familj att stor-husse jobbar kvällar, nätter och ibland på dagen så det är mest matte som är hemma och sköter om oss övriga i familjen och i går kväll gjorde matte någonting konstigt...
Ja, nu är det väl inte så ovanligt att hon har konstiga idéer och påhitt, det har jag minsann fått erfara under min tid i denna familj...
Det som hände i går var att hon talade om för mellan-husse att han skulle sätta in oss 4-benta huliganer i bilen och sig själv på passagerarsätet fram. Matte själv rotade runt inne i badrummet och kom ut efter en stund med ett gäng badlakan.
Jag fattade noll och sedan kan jag väl erkänna att jag inte uppskattade detta påhitt av den enkla anledningen att det var som en bastu i bilen, för även om vi bor i Norrland så har vår termometer visat på en temperatur de sista dagarna som närmast skulle ha varit rätt i Saharas ökenland...
Jag kan inte förstå att man måste slita sig från ett svalt golv med en fläkt som tillverkar kalluft för att sätta sig frivilligt i en rullande bastu...
Matte är en idiot!
Men, men...
Snäll som jag till naturen är så fann jag mig i att bli in-lyft i den rullande bastun tillsammans med Mat-Thyra och Gris-tjuven.
Dom hade nog förresten fått värmeslag för dom tjöt av glädje när de såg matte med sina badlakan???
Vi rullade av gården och styrde kosan mot stora skogen och när Mat-Thyra och Gris-Tjuven insåg åt vilket håll som matte rattade den rullande bastun så sjöng de i kör så högt att det gjorde ont i mina öron.
Ljuden som kom ur deras strupar var som en blandning av ett vargyl och en brandsiren!
Dom var helt vilda och inte fattade jag varför...
När vi sedan kommit en bit in på en mindre väg hände något ännu mer konstigt...
Matte stannade bilen, vred av motorn, steg ut ur bilen, mellan-husse steg även han ut ur bilen???
Vad som sedan hände var att mellan-husse satte sig bakom ratten och matte satte sig på passagerarsätet fram!!!
Nu blev inte bara jag orolig...
Nej, de där två andra som låtit oss avnjuta deras skönsång blev knäpptysta och satte sig som två ljus bak i bilen...
Dom var nog lika konfunderade som jag...
Att åka med matte eller stor-husse var ju en sak, men att behöva åka med mellan-husse det hade ingen av oss räknat med...
Hoppas att matte kommit i håg att kontakta både radio och TV för att dessa skulle hinna bryta sina sändningar och gå ut med varningar till alla andra bastu-åkande varelser denna kväll!!!
Vi satt tysta som små möss där bak i bilen och hade vi varit lagda åt det hållet så hade vi nog kostat på oss att be en liten bön också...
Vi hade ju alla sett att mellan-husse kört moped och att han kommit hem oskadd alla gånger han varit ute och kört, men detta var något helt annat...
Efter lite högljudda protester från en något orolig och nervös matte så anlände vi helskinnade till en för mig okänd plats...
En mycket vacker och spännande plats där jag till min glädje såg att Sveriges, kanske världens största vattenskål fanns...
När vi blev utsläppta ur den rullande bastun så sprang jag med de där andra 4-benta varelserna ner till den stora vattenskålen...
Gissa hur snopen jag blev när de inte stannade vid kanten utan fortsatte i rasande fart en bra bit ut i vattenskålen...
Försiktigt satte jag ner mina tassar i det kalla vattnet och tittade lite undrande på matte och mellan-husse som nu också kommit ner till vattenskålen.
Dom skrattade åt min bekymrade min och gick själva ut i vattenskålen och med lockande röster försökte få mig att följa efter...
Efter en stunds funderande så tog jag mod till mig och gick men försiktiga steg ut i vattnet och fann till min förtjusning att det var bland det skönaste jag har upplevt!!!
Jag gick fram och tillbaka, grävde lite i sanden, försökte sno några pinnar av de där vilda 4-bentingarna som jag delar hus med och upptäckte att man kan gå i vatten utan att tassarna nuddar botten...
Jo, det är sant!
Matte sa att det hette att man simmade och det var både kul och skönt, att man sedan blev så trött att matte tillslut fick bära in mig i bilen är en helt annan historia...
Detta kan jag bara rekommendera er alla ute i detta avlånga och varma land (Ja, även er andra också...), kanske finns det en stor vattenskål nära er också... 
Och om ni har lika tur som mig så kanske ni också får lära er att simma!

Sedan kan jag bara lugnt tala om att vi kom hem oskadda även om vi allihopa var mycket blöta, trötta och att mellan-husse rattade den rullande bastun...

Många blöta Bouvierkramar från "Terror-Inez" med flock...

Lördag den 24 Maj

Äventyr och nya bekantskaper...

Nu när det verkar som om sommaren äntligen tänker dyka upp även hos oss i Norrland så har jag fullt upp. Det är så mycket som jag måste hjälpa familjen med nu när snö-tjyven tjuvat bort all snö. Lite konstigt är det i alla fall, för nu när allt det där vita är borta så blev det grönt lite överallt...
Ja, nu har jag ju upptäckt att man nästan kan ha lika kul i det gröna som i det vita och äta det där gröna går också bra, även om man mår illa av det efter en stund.
Jag gör ju bara som de där andra två torrbollarna som jag delar hus med. Matte brukar påstå att vi missuppfattat det där med att vi är boskapshundar. Hon tycker att vi ser ut som kossor när vi alla tre går på vår lilla åker och betar gräs...

En kväll för ett tag sedan så fick jag en ny kompis!
Han (jag tror att det var en hane för han lät så mullrande när han försökte prata på sitt konstiga språk...) var jättestor gul och grå till färgen och hade en jätte lång hals. Konstiga fötter hade han också, han såg inte så snabb ut men stadigt på jorden stod han.
Det konstigaste var nog att det satt en gubbe inne i hans mage...
Förstår inte riktigt hur han kunde ha hamnat där för inte tror jag att min nya kompis äter människor...
Nej, vad han gillade att äta såg jag ju med mina egna ögon, han åt ju bara grus och sten...
Han måste ha varit hungrig den stora stackarn, för medans husse och matte försökte prata med gubben som hade hamnat i magen på honom så käkade han ett stort hål mitt på våran gård...
Han var ganska fräck den där stora saken!
 Matte påstod att han var lite lik mig i sitt sätt att fara fram på vår gårdsplan, inte förstår jag vad hon menade med det. Jag käkar väl inte stenar och inte gräver jag så där stora hål heller, inte än i alla fall...
När han hållit på och käka en stund så snodde han med sig en jätte stor sten precis innan han skulle sticka iväg. Antagligen så skulle han väl ha den till kvällsmat...
När han stuckit av gården så hjälpte jag husse och matte med att göra fint på gårdsplanen igen och det var ganska kul, även om det var lite jobbigt...

En annan dag förra veckan så var jag, Gris-tjuven, Mat-Thyra, matte och mellan-husse på skogspromenad.
Vi har en slinga i skogen som vi brukar gå flera gånger i veckan. Det är en grusväg som är flera kilometer lång, egentligen är det ingen grusväg för den är gjord av sand. Tydligen så tycker vår grannes travhästar att det är skönare att springa på sand än på grus och det är ju inte helt fel...
Matte är väl inte lika glad åt all sand som kommer på golven hemma sedan vi varit på vår skogspromenad, men snabeldraken måste ju få mat den också...
I alla fall så hittade jag något intressant på vår promenad...
En lång svart/gul/grön slang...
Matte skrek!
Mellan-husse skrattade!!!
Mat-Thyra och Gris-tjuven ville se vad det var, men de fick dom inte! 
Den var ju min, bara min!!!
Efter en stunds jagande och hojtande från matte så gav jag tillslut upp. Jag gav skatten till matte pga att jag skämdes över hennes hojtande och blev less på hennes tjat. När hon väl fick min skatt så ville hon inte ha den, nej den fick mellan-husse ta hand om...
Skrattande tog han en pinne och gick i väg en bit in i skogen med min skatt...
Jag ska nog leta upp den vid ett senare tillfälle när jag får chansen. Jag hörde nämligen av matte att det var 1:a gången som hon träffat på en huggorm på travbanan och att jag hade en väldans tur som inte blev biten...
Hade inte matte hoppat runt och levtom så som hon gjorde så kanske att hon hunnit se att ormen saknade huvud och var stendöd...
En död orm kan väl inte bitas, eller har jag fel???
Nej, nu måste jag sluta skriva för det är saker på gång här hemma...
Kan ju inte lämna allt obevakat...


Många kramar från Ormtjusar-Inez!


Tisdag den 13 Maj

Livet är ingen dans på rosor...

Även om jag blivit lite större och mer livserfaren så ska ni inte tro att jag ligger på latsidan...
Tvärtom, det är nu jag lever livet eller försöker i alla fall...
Förlåt att jag varit slarvig med att sitta vid datorn, men det har varit lite mycket att göra på sista tiden...

Ja, som de flesta av er redan vet så var jag och min bästa lek-kompis "Nemo" ner till Timrå BK på en sådandär skönhetstävling igen och resultatet var väl inte helt oväntat.
(Är man född vacker så är man, eller hur "Nemo"???)
Kul hade jag i alla fall och flera gånger fick jag gå in i ringen så att alla som ville fick se mig och flera olika var de tanterna som klämde och kände på mig.
Först var det det vanliga, det där med att springa och stå still bredvid Mikaela så att vi som vanligt skulle få våra rosetter och papper.
Sedan när vi väntat en stund så skulle jag tydligen följa med "Nemos" lillmatte Rebecka in i en annan ring där det var fullt med olika sorters hundar och en hel hoper med barn.
Barnen var väl en sak, men alla dessa hundar...
Hur dom såg ut...
Vissa var så små att man nästan inte såg dom medans andra var stora som hus...
En hund var så stor att den nästan såg ut som en hel häst och då skulle ni ha sett hundens matte...
Hon var så liten att den där hunden kunde med lätthet lägga sitt huvud ovanpå sin mattes huvud...
Ja, ja..
Tydligen hette denna tävling hund med barn eller var det barn med hund... 
Jag lyckades tydligen ganska bra med att visa upp Rebecka för helt plötsligt hade vi kommit på plats nummer 2 av över 20 ekipage. 
Rebecka var så duktig, fastän att hon aldrig varit med i en skönhetstävling förut. Någon rosett fick hon inte men godis och någon leksak var det i alla fall och kul hade vi!
Sedan var det en lång väntan, visserligen kan man ju passa på att leka lite samt att sova lite men det blev en lite väl lång väntan...
Efter lite lek, sovande och mycket borstande var det sedan dax att åter visa upp sin bästa sida.
(När det gäller borstningen så tyckte jag att den var helt onödig då jag jobbat en hel del med pälsen själv under väntetiden som varit, men matte ansåg att man inte kunde gå in i ringen med en halv gräsmatta i pälsen...)
Väl inne i ringen så fick vi springa och springa och stå still en liten stund sedan fick vi springa och springa...
När vi sprungit klart så placerade domaren oss som nummer 3 och det tycker jag var ganska bra för nu var jag less och ville fara hem...
Det är ganska jobbigt att vara snygg!!!
Så här i efterhand så inser jag att det där med skönheten ligger nog lite i släkten för av alla Bouvierer som var anmälda till denna skönhetstävling så var det bara dom från min släkt som fick rosetter och de finaste utmärkelserna, kul va?
Själv så blev jag BIR-valp och slutade som BIS-3, "Nemo" blev bästa junior och "Messalina" fick cert, blev BIR och slutade som bästa brukshund!!!
Släkten är värst heter det ju tydligen, så kanske ska ni andra fundera både en och två gånger innan ni ska försöka er på det här med skönhetstävlingar...
Hörde nämligen rykten om att det gick lika bra för andra ur min släkt nere på Nora BK samma dag...

Ja, ja...
Nu består ju inte mitt liv bara av att vara vacker...
Nej, mitt liv består ju av att dressera hela min familj också och det är inte en uppgift som är den lättaste...
Men med lite tjat och gnat från min sida så brukar jag oftast få min vilja igenom, inte alltid tyvärr...
Men det är bla det jag jobbar på nu förtiden...
Ett rejält bakslag blev det dock häromdagen, snyft...
Matte och mellan-husse lyckades på något vis ställa till med en katastrof i vår bil...
Nu tar jag mig inte in i baksätet längre!!!
Nej, nu måste jag finna mig i att sitta som en livstidsfånge i den där trånga osköna cellen tillsammans med Mat-Thyra...
Lyckas jag bara sno åt mig en telefon så ska jag minsann ringa till HRIS (Hundens Rätt i Samhället) för detta ska inte gå matte och mellan-husse ostraffat förbi, det lovar jag...


Många Bouvier-kramar från en LITE irriterad "Terror-Inez"...

Söndag den 27 April

Ute på äventyr...

Va nu då???
Lördag morgon och mattes väckarklocka ringde före min matklocka!!!
Verkar skumt...
Yrvaket följde jag, Mat-Thyra och Gris-tjuven med matte ut på en konstig morgon-promenad.
Vi som annars brukar få springa lösa och tillsammans försöka hålla koll på matte när hon halvsovandes raglar runt på vår morgonrunda fick denna morgon vara med om något konstigt, åtminstone tyckte jag det. Denna morgon fick både jag och Gris-tjuven gå i det där förnedrande snörena som gör att man måste följa med matte dit hon går, Mat-Thyra därimot hon fick minsann springa runt lös och ledig.
Ja, den retstickan gjorde allt för att just retas...
Hon ska få igen, vänta bara!
Inte hade jag någon hjälp av den där Gris-Tjuven heller...
Nej, han var ovanligt och äckligt inställsam mot matte.
Fjantade runt henne och skuttade mot henne som om hon var det bästa som fanns...
Jag fattade noll...
Väl inne igen fick vi frukosten serverad på direkten och matte försvann in i tortyr-rummet för att nästan direkt komma ut med diverse konstiga prylar, en fullproppad väska och en pärm med massa papper...
När Gris-Tjuven fick se detta började han sjunga och blev mer vild än tam. Ja, så vild att han glömde bort att äta upp sin mat. Men det problemet fixade jag och Mat-Thyra...
Det är konstigt med Mat-Thyra, för om någon av oss 4-benta närmar oss hennes matkopp och hon inte har ätit upp maten då blir det ett herrans liv på henne men om tex Gris-Tjuven som i detta fall lämnat sin mat då är hon snäll och delar med sig...
Jäklar vad vi åt snabbt, hon har nämligen lärt mig att man måste göra så i sådana här fall annars så kommer matte eller någon av hussarna och knycker vår gemensamma efterätt...
Jag brukar få lite hicka efter sådana här tillfällen men det är väl så det är när man käkar snabb-mat...
Vi hann precis käka färdigt när jag till min förvåning hörde att Farbror Jonte och Tant Anettes bil kom in på gården. Jag och en vrålande Gris-Tjuv släpptes ut och vi hade vår hälsningsprocedur.
Inte vet jag riktigt hur det gick till men helt plötsligt så satt Gris-Tjuven i Eddies bur i bilen, Nemo i buren bredvid, jag i baksätet och Eddie hade åkt in till Mat-Thyra i huset...
Ja, att jag fick sitta på baksätet var väl en sak, men där satt ju Mikaela, en som hette Emil och min matte!!!
Ni kanske kan tänka er hur trångt det var...
Men då man är lika smart som jag så möblerade jag snabbt om så att den där Emil och matte satt längst ut vid kanterna och jag låg på sätet mitt i mellan...
Vart Mikaela satt?
Jo, hon fick sitta med 1/3 av sin rumpa på den lilla bit som blev över av sätet och resterande del fick hon ha i luften mot framstolarna och luta sig mot Emil som stöd för att inte ramla på golvet.
Inte kan väl jag rå får att den där Emil och matte tog sådan stor plats...
Det var nog tur att farbror Polisen låg och sov på söta örat den tiden på morgonen när vi var ute och åkte...
Efter en längre stunds bilåkande så blev det tvärstopp och ett herrans oliv!
 Det var INTE matte som hojtade denna gång, nej det var främmande människor som hojtade och främmande konstiga hundar som skällde! 
Jag blev helt stum när jag klev ur bilen...
Aldrig hade jag väl sett så konstiga hundar, inte ens ser dom så där konstiga ut när de kommer ut ur mattes tortyr-rum...
Nej, dom här var i olika färger, en del var stora som hus, andra var mindre än mig. Några av dom hade inget hår på kroppen, medans andra hade hår nästan ner till marken...
Ja, jag såg också att flera av dem hade öron som stod rakt upp och så kan man ju inte ha dem, det har min matte sagt!
Kanske inte deras mattar och hussar har haft råd att köpa tape eller gummisnoddar???
Konstigt var det i alla fall och jag blev faktiskt lite orolig, men det gick över när stora trygga Gris-Tjuven klev ut ut buren och inte blev det sämre när Nemo också klev ut. Nej, då visste jag att om det så skulle bryta ut ett 3:e världskrig så skulle jag vara i den vinnande armén... 
När matte och de andra 2-benta tömt bilen på alla konstiga prylar och försökt att övertala mig att kissa lite (men det gjorde jag inte för det fanns ingen snö där och inget buskage som vi har hemma...) så bar det av in i ett konstigt hus. Ett hus utan möbler och med hög musik samt en massa hundar och människor...
Matte och de andra 2-benta möblerade upp en liten hörna åt oss och om jag får skryta lite om dom så fick dom till det ganska trivsamt trots att vi inte hade så mycket möbler! Men tyvärr hade det på något underligt vis råkat följa med ett sådant där tortyr-bord, huvvaligen!!!
Ja, ja...
Och vem tror du de lyfte upp på det???
MIG, naturligtvis!!!!
Så börjades det kardas, kammas, klippas lite, kardas, kammas, klippas lite, kardas, kammas , klip...
Ja, ni kanske förstår hur det var och gick till???
Detta höll dom på med hur länge som helst, dom blev aldrig nöjda...
Helt plötsligt var det en tant som ropade nr 6, och då blev det fart vill jag lova...
Jag lyftes ner från tortyr-bordet och fick följa med Mikaela när hon travade in i ett nästan tomt hörn i det stora huset. Alldeles tomt var det ju inte för det stod en tant där alldeles ensam mitt på golvet och en bit ifrån henne stod ett bord där det satt två andra tanter med en massa papper och rosetter.
Den ensamma tanten såg snäll ut och sedan hon hälsat på Mikaela satte hon sig på huk och klappade mig. Jag viftade på svansen och försökte ge henne en liten puss, men det ville hon inte ha sa hon???
Ja, ja...
Tanten klappade mig lite konstigt tyckte jag och ska sanningen fram så var hon lite fräck också...
Jo, för hon tog tag i min nos och drog upp mina läppar, antagligen skulle hon kolla om jag hade någon mat kvar... Kanske var hon lite hungrig, den stackars ensamma tanten...
Ja, vad vet jag???
När detta var gjort så skulle jag följa med Mikaela och springa kors och tvärs och runt runt i flera varv!Jag blev nästan yr i huvudet...
Sedan skulle jag stå still och ha tråkigt en stund, men det gick ju bra det med för jag fick flera godisbitar av Mikaela. Efter en liten stund så blev den ensamma tanten less på oss och gav Mikaela ett papper och flera rosetter så att vi skulle försvinna därifrån???
Konstig tant!
Innan jag han fatta något så hade Mikaela försvunnit in till tanten med Nemo och jag fick vila ut i sällskap av Farbror Jonte, Tant Anette och den där Emil (Han är snäll han också för man kan få godis av honom!).
Ja, och innan jag helt utmattad somnade på en filt så såg jag att matte hade ställt Gris-Tjuven på tortyr-bordet och börjat ge honom samma hemska behandling som jag fick...
Dagen gick och många av mina fan' hade letat sig till detta stora hus i Ö-vik. Många var dom som kom och klappade på mig och pratade med matte, det kändes riktigt roligt och ganska mysigt faktiskt...
Efter ytterligare en sovstund så ville den där ensamma tanten tydligen träffa mig igen för då skulle det åter kardas, kammas, kardas, ka...
Jag blev lite less...
Men slutligen så fick jag följa med Mikaela till ett större hörn av det stora huset och denna gång så var jag och Mikaela inte ensam med tanten.
Nej, denna gång så var det andra hundar i min storlek som också skulle bli klappade av tanten. Det var några av de där hundarna som jag sett på morgonen samt några till.
Vi skulle stå på kö framför tanten och återigen skulle hon klappa oss och så skulle vi få springa runt i en ring. När detta var gjort så skulle vi stå och ha tråkigt en stund då tanten stod med en massa rosetter i händerna och såg viktig ut...
Mer godis fick jag av Mikaela och vips så ropade tanten på oss...
Vi skyndade oss fram till tanten som gav Mikaela en stor ljusgrön/vit rosett och en massa saker.
Människorna som stod och tittade på oss klappade händerna och såg glada ut, men gladast var nog min matte för hon kom oss till mötes och lyfte upp mig.
Jag fick många kramar och pussar av min matte och otalet gånger så talade hon om hur vacker, fin och söt jag var, som om inte jag visste det redan innan!?!?!



PS: Kan väl passa på att meddela mina fan´att om ni vill träffa mig nästa helg så kommer jag att vara på Timrå Bk, det är nämligen en ny skönhetstävling där...


Många kramar från en snygg men mycket trött "Terror-Inez"...

Fredag den 25 April

Vilken dag...

Visste ni att att min matte har ett speciellt tortyr-rum här hemma?
Jag har ju hört berättas om detta rum vid olika tillfällen under min tid i Fiskja, men inte trodde jag att de berättelserna skulle vara sanna.
Nej, Gris-Tjuven och Mat-Thyra har ju försökt att ljuga för mig förut så varför skulle jag tro dem till fullo denna gång...
Visserligen har jag ju funderat lite vad som händer med de olika främmande hundarna som kommer hit. Dom går in i ett rum, blir där en lång stund med matte och ser sedan konstiga ut när de går därifrån...
Nu vet jag vad som händer där inne!!!
(Och det är inte roliga saker, det kan jag lova...)
Igår fick jag inspektera detta rum och det var ingen angenäm upplevelse och det försökte jag tala om för min hemska matte...
Detta rum är inrett med diverse tortyr-redskap, ett högt bord och speglar på väggarna.
Upp på bordet lyftes jag och så brakade helvetet löst...
Matte kardade min päls, kammade den, rotryckte den, klippte mina vackra klor och använde den där maskinen som ska göra att man hör bra och som ska göra att matte ser vad jag tänker...
INTE KUL ATT BLI TORTERAD!!!
Ja, nu ska ni ju inte tro att detta var första gången som jag blev utsatt för denna hemska behandling.
Nej, men det var första gången som det skedde i tortyr-rummet och det kan jag lova både min hemska matte och er andra att jag frivilligt kommer jag INTE att gå in dit igen!
Efter att jag genomlidit detta helvete och fått höra otalet gånger av matte hur söt jag blev och hur vacker jag är så kan man ju undra hur dum hon egentligen är...
Söt och vacker har jag varit sedan födseln så det var väl inget nytt och INTE är det hennes förtjänst!!!
När detta var avklarat så hörde jag ett bekant ljud utifrån, en bil som kommer in på vår gård och det var en bil som jag kände igen. Det var min bästa kompis Nemo som kom tillsammans med torrbollen Eddie och den snälla farbror Jonte.
Det var flera dagar sedan jag träffade Nemo så ni kan ju bara försöka tänka er hur glad jag blev när han dök upp. Äntligen så kom det någon som kan lyssna och till fullo förstå hur hemska mina upplevelser i tortyr-rummet var...
Medans matte kokade kaffe och pratade med farbror Jonte passade jag på att visa Nemo de intressanta spåren som snö-tjyven gjort på vår gård.
Vi inspekterade spåren så noga som bara två riktiga Bouvierer kan. Vi följde dem på rad för att inte missa något, vi förflyttade oss i alla tänkbara hastigheter och stannade med jämna mellanrum för att stilla stående inspektera spåren på nära håll och Nemo kollade spårens storlek genom att jämföra dessa med sin egen storlek...
Matte och farbror Jonte blev inte glada när de såg vad vi gjort och som ni säkert förstår så blev det ett herrans liv och vi åkte in i bilen för att ligga där och torka lite.
Anledningen till att vi inte fick gå in i huset var att jag och matte straxt innan farbror Jonte kom hade lekt med snabel-draken och svabben. En kul lek som jag och matte håller på med varje morgon...
Nu är det ju som jag tidigare berättat så att min matte har en vansinnigt dum ide om att jag ska sitta i hundburen längst bak i bilen och inte på det sköna sätet lite längre fram eller på bestämmar-sätet vid ratten längst fram i bilen som jag vill...
Pga detta så blev jag inhyst i farbror Jontes bil och det är inte kul...
Nej, där är det tvärstopp. Hur man än försöker så kommer man ingenstans, man måste finna sig i att vara längst bak i bilen, instängd i en fängelsehåla utan ett skönt säte att ligga på. Man känner sig som om man skulle avtjäna ett långt fängelsestraff på Kumla eller Hall...
När jag låg där och tyckte synd om mig själv så fick jag både höra och se att matte, mellan-husse och farbror Jonte plockde ut fängelse-gallren ur vår bil och diskuterade hur det kunde byggas om så att det inte skulle gå att forsera...
Dom jobbade och stod i och efter ett tag så satt allt på plats igen och farbror Jonte sa att nu skulle vi flytta över mig till vår bil och se om inte ombyggnationen gjorde att jag blev kvar längst bak i bilen...
Det blev nu lite som ett avsnitt i den gamla TV-serien Fångarna på Fortet...
Skulle man ta sig ut ur cellen innan sanden runnit ned i timglaset???
Jag lyftes in i vår bil och grinden stängdes...
Jag snodde runt lite och kollade vad som skulle fixas och det var en ganska svår uppgift som jag hade framför mig, men skam den som ger sig...
Matte, mellan-husse och farbror Jonte gick in i huset med stora leenden på sina läppar och var mycket stolta över vad de åstadkommit...
Jag i min tur inspekterade noga gallret och fann till min förtjusning en liten glipa där jag kunde få in nosen. Jag bände lite där med nosen och fick snart även också in en framtass, resten behöver jag kanske inte skriva...
Men jag tillägger för säkerhetsskull att jag hann ut ut cellen innan sanden hunnit rinna ned i timglaset och kostade på mig att sova en stund på den sköna dynan i baksätet på vår bil...


PS; Det är lika bra att ni inser att ni inte kan överlista mig, jag vet ju att jag tillslut ändå kommer att sitta på bestämmar-sätet framme vid ratten!!!



Många kramar från en smart Terror-Inez...

Måndagen den 21 April

TJYVAR OCH BANDITER!!!

Förlåt att jag inte har skrivit på ett tag, men jag har haft fullt upp med viktigare saker...
Farbror Inbrott (eller heter han Farbror Utbrott när han tjyvat någonting utomhus?) har varit till oss flera nätter i rad!!!
Varje morgon när jag kommer ut så ser jag direkt att han smugit sig in på vår gård och tjyvat lite.
Han blir fräckare och fräckare varje natt för det kan man se direkt när man kliver ut genom ytterdörren.
Inte förstår jag hur han ens vågar tänka tanken på att välja att tjyva just på våran gård, här där JAG bor!
Ja, Gris-Tjuven och Mat-Thyra bor ju här också förstås men dom sover ju så hårt så att dom skulle nog inte reagera ens om någon bröt sig in och tjyvade deras sov-fäll, fast än att dom låg på den...
Men en sak kan jag säga till allas försvar, våran tjyv är tystare än en mus. Man hör inte när han kommer och man hör inte när han går iväg. Detta fastän han måste  gå flera gånger fram och tillbaka eftersom att han tjyvar så mycket varje natt...
Vad han tjyvar???
Jo, han tjyvar allt det där vita som finns (eller fanns) på marken på våran gård. Det där goda, roliga som man kunde både äta av och leka med. Det som var platt på marken, men även i stora högar som man kunde gräva i...
Jag fattar inte vad han ska med allt detta till, och vad ska jag nu roa mig med när inte Gris-Tjuven och Mat-Thyra vill leka med mig så ofta som JAG vill???
Men tjyven har gjort en stort misstag, det har jag på egen hand upptäckt när jag snokat runt och kollat lite...
Han är klantig den där tjyven!
Han lämnar stora spår efter sig!!!
Intressanta spår dessutom!!!
Jo, för där han har tjyvat det där vita så blir det stora fåror med vatten och lera...
Jag har noggrant kontrollerat detta och försökt att följa hans spår runt om på vår gård. Ibland är vittringen så stark efter honom så att jag flera gånger trott att om jag ökar takten lite så kanske jag hinner ifatt tjyven och det skulle jag säkert göra om inte min hemska och oförstående matte satte stopp för min framfart som tjyv-jagare...
Hon är nog den dummaste matte som går på två ben!
Ni ska vara glada att ni inte delar hus med henne...
Hon gormar och står i så att det måste nog höras över hela kommunen, och som om det inte skulle vara nog...
Nej, hon slänger grejer efter mig också...
Vore det inte bättre om hon försökte hjälpa mig att fånga den där fräcka tjyven istället???
Men nejdå...
Nä, när man slutar med tjyv-jagandet och försöker närma sig denna hemska matte så blir det inte bättre ska ni tro...
Då blir det en helt annan ton i skällan...
Hon kallar mig "Lort-Gris" och "Dyng-Maja"???  Kanske är det sitt minne hon kastat efter mig för jag heter ju TERROR-INEZ och inget annat...
Och sedan hörde jag faktiskt på radion häromdagen att det är hälsosamt med gyttjebad, att det är vårdande för både huden och håret!!!
Alltså passar det ju perfekt för mig nu när det börjar närma sig den stora skönhetstävlingen i Ö-vik...


Många kramar från en Tjyv-jagande Terror-Inez!!!



Torsdag den 10 April

LÖSTÄNDER KÖPES!!!

Härom dagen låg jag i godan ro på köksgolvet och knaprade på en av växtrikets godaste produkter...
Ja, om ni inte vet vad jag syftar på så är det självklart morötter som jag menar.
Jag älskar morötter och brukar få minst en varje dag. Matte påstår att det är nyttigt och att det är bra att tugga på morötter när man är i min ålder...
Jag litar ju på vad matte säger och dom är ju goda så varför tveka.
Gris-Tjuven och Mat-Thyra får också varsin morot men dom glufsar i sig sina få fort att jag tvivlar på att de tuggar ordentligt, kanske svälger dom sina hela. Själv äter jag sakta min morot och tuggar den till minsta beståndsdel, det är ju då man känner smaken riktigt ordentligt och skulle man inte orka äta upp hela så blir det ju lite bökigare för dom andra att sno min morot om den är spridd över nästan hela köksgolvet, mina framben och mitt skägg...
Man är väl smart!!!
Men för att återgå till den dagen som jag syftade på i början så kan jag bara berätta att jag glad i hågen tog min morot ut mattes hand, lade mig till rätta för att avnjuta läckerheten som dagen till ära var av modellen större. Jag greppade moroten med mina framtassar och måttade in en stor tugga där moroten var som bredast, bet ihop mina käkar och kände till min fasa att det gjorde ont!
Inte små ont utan JÄTTE ONT!!!
Jag försökte spotta ut moroten men den satt kvar i min mun, försökte få bort den med framtassarna men den vill inte släppa taget.
Jag satt fast i en morot! (och hur kul är det på en skala från 1 till 10 ???).
Kände mig som en råtta i en råttfälla...
Fick med lite konster och knep moroten att släppa taget till slut och fick då till min fasa se att den snott några av mina tänder!!!!
Ja, du matte nu har du bevisat för mig att man inte alltid kan lita på att det du säger är sant för morötter kan ju inte vara så nyttigt som du påstår när man tappar tänderna när man ska äta dom, eller???

Pga detta vill jag utfärda en stor varning till er kaniner och vegitarianer som kan tänkas läsa detta... ÄT INTE MORÖTTER OM NI VILL HA TÄNDERNA KVAR!!!

Sedan är det ju det här med den där stundande skönhetstävlingen i Ö-vik...
Hur ska det gå med den nu när jag ser ut som en muckar-kam i munnen???
Det är ju mer gluggar än tänder i min mun för tillfället...
Kommer domaren att skratta lika mycket som dom gör här hemma så lär det väl vara lika bra att jag låter bli att fara...
Men blir det så, då är det ju bara för Ö-viksborna att ställa in sin skönhetstävling för utan mig så kan det ju inte bli någon vinnare, eller ???


Kramar från en tandlös Terror-Inez...


Måndagen den 31 Mars

Konstiga varelser...

Jag, matte och en av mina "små-hussar" (Han som är 17år och längre än matte... ) tog bilen och åkte iväg till min bästa lekkompis "Nemo" härom kvällen.
Ja, även till "Eddie" förstås men han har ungefär lika mycket humor som de där 4-benta torrbollarna som jag delar hus med... (Gris-tjuven och Mat-Thyra...)

Det är alltid lika kul att träffa "Nemo" för med honom kan jag brottas och busa med hur länge som helst.
Vi springer runt överallt, jagar varandra och blir vi trötta så lägger vi oss i vardagsrumssoffan och tuggar lite på varandra för att inte somna...


Hemma hos "Eddie" och "Nemo" finns det även två spännande och konstiga varelser...
Jag har hört att dom kallas "Devil" och "Marie"...
Den ena är svart som ett spöke och den andra ser ut som en stor dammtuss...
Dom är inte lika stora som oss hundar, dom kan inte skälla och dom vill inte leka med mig...
Nej, dom sitter oftast på någon hylla eller på något bord men har jag tur så kan någon av dem ligga i vardagsrumssoffan eller på en stol...
Jag har försökt prata med dem flera gånger men jag tror att antingen så är de döva eller så är de ovanligt oartiga, för när jag säger Hej och stoppar dit nosen så springer de i väg eller så låter de konstigt och klappar till mig med tassen!!!
Konstigt sätt att säga Hej på tycker jag...
Men jag har försökt att springa i kapp dem för att tala om att man inte får bete sig på detta vis, men vad hjälper det...
När jag och "Nemo" lekte tafatt runt vardagsrumsbordet låg den där stora dammtussen i vardagsrumssoffan och varje gång som jag passerade så klappade dammtussen till mig över ryggen med tassen, inte vet jag varför???
Nej, jag ska ha ett allvarligt samtal med "Gris-Tjuven" och "Mat-Thyra" för jag tror att jag ska be dem följa med mig nästa gång vi ska till "Eddies" och "Nemos" hus. Kanske kan de hjälpa mig att dressera dessa konstiga varelser och går inte det så kanske vi tillsammans kan jaga iväg dem...
Fattar inte hur "Nemo" och "Eddie" finner sig i att dessa varelser är i deras hus...

En annan sak...
Nu när Sveriges bästa hockey-lag  (För er som inte är pålästa och insatta så är det MODO som jag menar... ) inte behöver spela mer denna säsong så har Ö-vik's borna fått lite tid till andra aktiviteter...
Den 26/4 så anordnar de en skönhetstävling för oss hundar och med anledning av att de nu har annonserat om detta lite varstans så kan jag bara meddela er om att ni INTE behöver åka dit...
JAG SKA NÄMLIGEN DIT och då är det ju ingen mening att ni andra kommer...


Många ödmjuka Bouvierkramar från Terror-Inez...

Lördag den 22 Mars

Jag kan gå på vatten!!!

Så här i religiösa Påsk-tider så måste ju alla hjälpas åt och vem är bättre lämpad än jag att vara stand in för Jesus...
Alltså var jag och mina lärjungar av både 2- och 4-bent natur ute och gick på vattnet igår...

Kul var det att springa runt och busa med mina kompisar, synd bara att den där Jocke och Eddie inte kan samsas lika bra som vi andra. Det blir ju inte lika kul om någon av dem hela tiden måste sitta i bilen, inte för oss andra i alla fall. Fast vi behöver ju ingen stereo eller orkester när vi har våra sammankomster för den som sitter i bilen sjunger så att hela IDOL-juryn borde bli stumma av deras skickliga tonväxlingar...
Ja, ja...
Väl ute på isen (vattnet) så plockade farbror Jonte fram en intressant sak, en stor metallpinne som brummade och gjorde hål i isen. Flera hål gjorde han och det var ju tur det eftersom man blir sååå törstig av att springa omkring och leka och inte vill man ju stå och köa vid ett och samma vattenhål, för av någon konstig anledning så hamnar jag alltid sist i kön och hur roligt är det att dricka ur ett vattenhål när det är fyra andra som stått där och druckit före...     

Sedan fick jag se något annat intressant...
Mikaela och Ida (Eddies och Nemos små-mattar) tog fram små träpinnar med genomskinliga snören fastsatta i ena änden och som om inte det var nog så tog dom upp något litet gulaktigt ur en burk och satte fast på den genomskinliga snöret och släppte ned det i ett av våra vattenhål???
Kanske skulle de kolla hur tjock isen var, inte vet jag men det förstår ni väl själva att jag var tvungen att undersöka denna konstiga handling...
Först försökte jag titta ned i hålet men där såg man ju inget pga snön och isen som NÅGON stoppat dit, när jag försökte ta bort det med tassarna så blev jag inte poppis då jag fastnade i det genomskinliga snöret...
Hur skulle jag se det när det är genomskinligt???
Lite fundersam så gick jag åt sidan en stund och fick då till min glädje syn på den där plastburken som det var små gulaktiga saker i, snabbt plockade jag upp den och sprang iväg. Ja, nu hann jag ju inte så långt förrän min matte var där och stal min skatt innan jag hann få upp locket.  Nästa gång får jag använda en annan taktik, då kanske jag hinner inspektera burkens innehåll också...

Undertiden som farbror Jonte, Mikaela och Ida lekte med sina konstiga pinnar så började matte och tant Anette grilla hamburgare och det luktade ljuvligt...
Sååå ljuvligt att den fräcka Jocke välte det provisoriska bordet med termosarna och allt annat gott som var framdukat...
Han är LITE klumpig den där Jocke när han ska inspektera saker...
Men, men...
Vi andra lekte tafatt och flera av oss 4-benta trampade ner i vattenhålen och värst blöt blev JAG...
Båda mina framben, mitt skägg, min lilla mage och mina båda bakben blev fulla av is och ni kan ju åtminstone försöka fantisera ihop hur det kändes för mig...
Huvva, vad jag började att frysa!!!
Jag har väl aldrig blivit sååå glad som när min matte lyfte upp mig i sin varma famn och ännu bättre blev det när hon gick och ställde sig bredvid grillen!!!
Ja, det blev sååå varmt och sedan blev det INTE sååå skönt...
Nej, för min klantiga matte höll mig så nära grillen att när jag vred mig lite i hennes famn så fräste det till ordentligt och det kan jag bara säga, hade inte tant Anette också stått vid grillen så hade det nog blivit HOT-DOG´s av hela mig...

Nu kanske ni kan förstå hur tur det är att det var just JAG som fick flytta till Norrland, ingen annan skulle nog klara av och styra upp denna Norrländska tillvaro...
Visst kan det bli LITE jobbigt ibland men jag gör så gott jag kan och får jag bara hålla på ett tag så har jag nog fått dom att inse att ALLA mår bäst av att lyssna på vad JAG säger och göra som JAG vill!!!

Påsk-kramar från Terror-Inez!!!


PS;
Du Nemo, jag håller med dig om att din husse INTE visade någon vidare tacksamhet för att du gjorde hans växelspak lite mer greppvänlig...
Kanske kommer han att tacka dig en dag när han inser vilket fint och gediget hantverk du behärskar...
Ge inte upp, JAG förstår hur du har det...

Måndagen den 17 Mars

Min matte, hon e´dum hon...

För ett tag sedan så limmade matte fast gummisnoddar på insidan av mina öron, antagligen för att jag hörde för bra...
Nu har hon använt en sådan där sak på mig som tar bort allt hår på huvudet och öronen, antagligen så tror hon att jag ska både höra bättre och förstå allt som hon säger... Det sista kan hon glömma, för jag hör bara det jag vill...
Man orkar ju inte lyssna på allt tjat som kommer ur mattes mun och man måste ju få göra LITE som man vill eller???

Sedan har vi det här som kallas bilåkning...
Ja, jag har lärt mig att det heter så när man sitter i den där brummande saken på fyra hjul.
Matte dummar sig fortfarande men att sätta mig längst bak i bilen tillsammans med Thyra och som vanligt så måste jag åla mig över till det sköna baksätet, när ska hon ge upp???
Men häromdagen när husse och matte var in och hämtade mat i ett hus så kom jag på en sak...
Matte och husse sitter aldrig på det sköna baksätet...
Nä, dom sitter alltid längst fram i bilen och när jag nu passade på att inspektera de stolarna så upptäkte jag varför...
Jo, det är ju där man bestämmer vart man ska åka!
På ena sidan i bilen (på bestämmar-sidan) sitter det en rund sak som styr hela bilen och vrider man på den så följer hela bilen med och man kommer dit man vill...
Gissa vart det är jag SKA sitta???
Naturligtvis ska jag sitta på bestämmar-stolen för då kan jag ju styra dit JAG vill...
Tänk vad skönt det skulle vara att få styra iväg till Nemo (min bästa lek-kompis) eller till skogen precis när jag vill, då skulle jag ju slippa vara hemma när Jocke och Thyra är sura och griniga eller när hussarna och matte bara tjatar på mig...

Häromdagen så fick jag en rolig present av farbror Jonte och tant Anette, en egen rosa tugg-gris!!!
När man tuggar på den så låter den jätte roligt och det känns så skönt i munnen nu när jag håller på att få nya fina tänder. Jag blev så glad över min rosa tugg-gris att jag tuggade och bar på den i flera timmar, den är så roligt att Jocke stal den...
Ja, ni läste rätt...
Han, den sura gubben stal min rosa tugg-gris!!!
Gissa om han ser löjlig ut när han struttar omkring stora karln med en rosa gris i munnen...
Nu skulle brudarna på stan se honom, den fjanten!
Jaja...
Jag får väl tugga på några skor medans jag väntar på att han skall lämna tillbaka min lilla gris...

Kramar från Terror-Inez UTAN gris...

Onsdag den 12 Mars

Huvva vilken hemsk dag...

Måste tyvärr erkänna att mitt självförtroende fick sig en rejäl törn igår och det kan jag lova er mina vänner och fans, det kändes ända ut i min stolta Bouviersvans...

Allt började på morgonen med att jag helt oskyldigt men bestämt skulle roa de där två torrbollarna som jag delar hus med...
Ja, dom försökte sova en stund efter att vi ätit frukost och varit ute x-antal gånger på morgonen...
Det måste vara tråkigt att vara vuxen då man blir så trött bara av att gå ut och pinka 05.30, 07.45, 08.15, 09.30, 10... 
Nej, såå tråkig tänker då inte jag bli och inte tänker jag skaffa mig ett sådant dåligt morgonhumör som dom heller...

Ja, ja..
Det finns så mycket som jag måste ändra på i detta hus bla införa nya regler, designa om lite köksmöbler, få de tvåbenta att inse att deras fötter mår bättre av att det är lufthål i deras skor samt få bukt med de där två tråkiga och morgontrötta kamraterna jag har!!!
Listan är lång kan jag lova...
Pust och stön...
Det blir en jobbig tid framöver...

Ja, ja...
Snäll och försynt som jag är så försökte jag roa mig själv en stund, lekte med en boll som man enkelt och smidigt kan få att rulla rakt på Jocke när han ligger och försöker sova...   Han blev jättesur, hoppade över grinden och fortsatte sin sovstund på övervåningen...
(Måste försöka lista ut hur man gör för att komma dit upp...)
Sedan hittade jag ett roligt ben som jag sprang runt med i munnen en stund men sedan kom jag på att det blir nog ändå roligare om man försöker kasta upp det i luften, få det att studsa liksom...
Japp, jag räknade ut hur det skulle gå till och tog sats från hallen, slängde huvudet i rätt vinkel och öppnade munnen precis i rätt ögonblick för att benet skulle fara i en perfekt båge rakt i huvudet på en sovande Thyra...
Gissa om hon blev förbannad!!!!
Just i detta ögonblick kom jag på att jag nog måste sova lite och det perfekta sovstället var bakom hundmatstunnan bredvid kökssoffan...
Ett ställe dit Jocke och Thyra inte kan gå då de är både förstora och klumpiga...

Som om inte detta var nog så kom tant Anette på kvällskvisten och envisades med att jag och matte skulle åka iväg med henne en sväng...
Det är bla hon som styr den där brummande saken på fyra hjul som tog mig till Norrland. (Ja, vi har ju en vi också men den är större och har en annan färg).
Jag slapp sitta i hundburen och lyftes direkt in i på det sköna baksätet, redan där anade jag oråd...
Sedan bar det av i mörkret och jag konstaterade med fasa att vi åkte åt samma håll som jag komifrån den där natten som jag skildes från mina bröder, samt åt det håll där kidnappartåget finns... (Min lill-husse är fortfarande borta!) Nu blev jag lite orolig, fick lite ont i magen och var tvungen att fisa lite...
Frågorna malde i mitt lilla huvud; Får jag inte bo med Thyra och Jocke längre??? Ska jag åka med kidnappartåget nu??? Åker dom i väg med mig så långt bort att jag inte hittar hem igen, kanske tillbaka till Söderköping??? Hur ska dom i Fiskja klara sig utan mig???
Mycket riktigt så besannades min fasa, vi skulle dit kidnappartåget fanns, till Sundsvall...
När jag blickade ut över den tomma och mörka parkeringen utanför tågstationen låste sig allt...
Jag bara sjönk ihop, satte mig ner och vägrade röra mig... Mitt huvud hängde och min svans slokade... Jag ville hem till Fiskja, hem till Thyra och Jocke!!!
Jag talade till och med om för matte att om jag bara fick följa med hem igen så skulle jag göra allt hon ville, jag skulle försöka vara snäll mot Thyra och Jocke, inte kissa på golvet, låta bli att bita på några möbler och skor... 
Då dök farbror Jonte upp från ingenstans!!!
Han är en trevlig prick, han kan rädda mig tänkte jag! Om jag charmar honom så kan han säkert hjälpa mig hem igen!!!
Jag lyckades med detta och är nu hemma!!!

PS:Det där som jag sa till matte när jag inte var i mina sinnes fulla bruk kan vi väl glömma bort???
Inte kan väl jag bara kasta in handduken och sluta med mina hyss och upptåg, det fattar väl alla!!!!!
 

Många kramar från Terror-Inez...






Måndagen den 10 Mars

Jag har varit på turné...

Inte för att jag riktigt förstår vad det är men det jag vet är att fler och fler inser att jag är störst bäst och vackrast!!!!
Jag var nämligen till Sundsvall igår och ryktet att jag skulle komma hade tydligen gått...
Inte vet jag hur jag kom dit för jag blev i lyft i den där brummande saken på fyra hjul och vips så var jag i Sundsvall...
På tal om det så har min matte fått någon dum ide om att JAG tydligen ska åka längst bak i bilen tillsammans med Thyra...
Nu är jag ju inte helt tappad bakom en vagn så när matte berömt mig för att jag är duktig när jag snällt satt mig bredvid Thyra och stänger bakluckan så vänder jag mig snabbt om och klättrar genom gallret ner till det sköna baksätet...
Hoppas att hon ger upp sin dumma ide snart för det börjar bli lite svårt att klämma sig i genom gallret...
Ja, ja...
Mycket får jag stå ut med!!!
Väl nere i Sundsvall så satte de på mig det där plågosnöret som gör att jag måste följa med dit matte går och inte dit JAG vill gå...
Men vad gjorde det då jag  insåg varför...
Alla mina fans var ju på plats så det var ju bara en säkerhetsgrej för att ingen skulle få för sig att kidnappa mig. Det var så många människor överallt, många av dem hade kommit med någonting som kallades tåg bara för att få se och träffa MIG!!!!
Jag blev så glad över att få träffa alla mina fans!
Jag viftade på svansen och charmade dem totalt, lämnade några autografer på deras byxben i form av tassavtryck och pussar delade jag ut till alla som ville ha!
Ingen som håller sig till sanningen kan påstå att jag inte gav allt för att mina fans skulle vara nöjda!
Att dom sedan helt plötsligt klev in i det där tåget igen och försvann är en helt annan historia samt att mitt i allt tumult så kidnappade någon min lill-husse också, måste lära matte att sätta ett plågosnöre på honom också!!!
Vet ju inte vart han tog vägen, men det är väl bara att hoppas att han hittar hem igen...
Är det någon i detta avlånga land som träffar på min lill-husse så kan ni kanske tala om att han måste skynda sig hem för jag saknar honom redan...

Många kramar från Terror-Inez...

Fredag den 7 Mars

Hej!

Jag heter A'message Wishful Inflow men till vardags kallar dom mig Terror-Inez.
Inte för att jag förstår varför...

Jag är en snäll och godmodig liten tjej av den förnäma rasen Bouvier des Flandres. Min ålder ska vi inte prata om då jag är tjej, men jag kan väl tala om att jag är född i slutet av November förra året.
Det är ju inte så viktigt det där med ålder tycker jag då jag ändå vet att jag är störst, bäst och vackrast...
Synd bara att de andra Bouviererna här hemma inte inser det, men jag jobbar på att bli deras nya ledare.
Kan kanske bli lite knepigt att få dom att inse att det blir bäst så, men jag är ju lite tjurig påstås det så på något vis ska jag väl få dom att inse sitt eget bästa...

Nu på morgonen har jag haft det lite jobbigt...
Thyra, (min extra mamma) den latmasken försökte att ha sovmorgon... Hon låg där och bredde ut sig på hela madrassen och snarkade som en gris...
Inte kan man väl göra så???
Nej, sova ska man göra på natten eller när JAG är trött, riktigt oförskämt att försöka med något annat!
Självklart försökte jag att väcka henne, bet lite i hennes svans, tassar och där jag kom åt...
Hon uppskattade inte det jag gjorde och gick morrande därifrån, något som jag får ta i tu med lite längre fram...
Men nu fick jag hela madrassen för mig själv och gissa vad jag upptäckte???
Jo, om man krafsar lite med framtassarna så åker filten iväg och då kan man ha skoj, mycket skoj!!!
För om man krafsar lite extra fort så lossnar det vita bitar som flyger iväg överallt och hjälper man till lite med tänderna så blir det ännu roligare!
Oj, vad skojigt jag hade ÄNDA tills att matte kom ned från övervåningen...
Den där Jocke hade varit upp och skvallrat på mig...
Det ska jag få honom att sluta med!
Jäkla skvallerbytta!!!

Nu måste jag sluta för nu ska jag dressera matte!
Hon försöker stjäla mina leksaker och har plockat fram någon konstig grej som hon kallar "snabeldrake"???
Inte för att jag vet vad det är men den ser spännande ut... 

Vi hörs!
Kramar från Terror-Inez...

 

Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS